Först några synbarligen lösa trådar att nysta ihop till ett sammanfattande mönster och konklusioner (som kommer längst ner, ej ännu i text) :
TRÅD 1: Eftersom högt blodtryck (diskuterar lågt på annat håll, med det finns flera likheter) med ökad konsensus ses som företrädesvis livsstilsrelaterat
e.g. https://academic.oup.com/ajh/article/12/9/934/351716 & https://www.nature.com/articles/s41598-020-58685-1 är detta vår vetenskapliga och kliniska utgångspunkt
- ”Hypertoni kan utvecklas på grund av en persons livsstil, medicinering regim, underliggande hälsotillstånd, genetisk historia, eller en kombination av dessa faktorer”, MEN (?)
- ”Ej-modifierbara riskfaktorer inkluderar stigande ålder, ras, familjehistoria av högt blodtryck eller för tidig hjärtsjukdom och andra samtidiga hälsotillstånd” och
- ”Nästan 72 miljoner människor i USA har högt blodtryck (HTN), och en av tre amerikanska vuxna har HTN. Dessutom är en tredjedel av personer med HTN omedvetna om att de ens har högt blodtryck (BP), varför HTN ofta kallas “den tysta mördaren”. https://www.uspharmacist.com/article/exploring-the-link-between-blood-pressure-and-lifestyle
Så kan man fråga sig: (i) Om ökad konsensus anser många faktorer är involverade, varför genomför man ofta evidensbaserade studier (motiverande ”behandling t.ex. med visst läkemedel) när även icke-akademiker (IA) inser att det måste vara fel approach – om man nu utgår ifrån individens orsaker, förutsättningar och behov som de flesta IA inser bör variera inom och mellan individer över tid – eller hur?
Var är svaret på ovan? Och hur skall högt blodtryck förebyggas och åtgärdas? Och vem skall göra detta jobb utifrån vilka förutsättningar?
TRÅD 2: Vilken typ av utbildning för vilka karaktäriseras hypertensions området i Sverige? Var är orsaken att utbildningshistorien utvecklats till den är i dag?
- 1. Svårt få fram information på nätet, kanske beroende på att frågan är onödig eftersom endast leg. läkare har ansvaret – utifrån den utbildning man fått? Söker man på ”Vilka ansvarar för ..” hittar inget på internet.
2. Text kommer …
TRÅD 3: Vad är definition och nivågränserna för hypertoni?
Se något olika uppfattningar, (liksom nedan tråd 4!) t.ex. https://www.internetmedicin.se/behandlingsoversikter/hypertoni/hypertoni-primar-essentiell/ och https://vardgivare.skane.se/vardriktlinjer/hjarta-och-karl/ako/hypertoni/
TRÅD 4: Hur bör man mäta blodtrycket? Här finns det många olika uppfattningar där jag skiljer mellan två utgångspunkter:
- Man har hypertoni = statiskt eller man utgår ej ifrån dynamiska beteende som frisk/frisk liksom icke-helt funktionell utgångspunkt som inte beaktas/är intressant utredningsmässigt och
- Hypertoni är ett (vanligen) symptomtillstånd som utreds dynamiskt genom undersökning av blodtrycksbeteendets (!) reaktioner under olika betingelser liksom också hur man själv (individen/patienten) kan påverka sitt blodtryck med egna strategier/beteenden eller (om man ej känner till och har tränat några, vilket många initierade gör) föreslås utföra några enkla strategier som vanligen ger resultat hos de flesta (patienter eller ej)
TRÅD 5: (Kanske den mest dramatiska tråden) Om läkemedel trycker ner symptomen (hypertoni) och symptomen är tecken på underliggande dysfunktioner som du ”mörkas” sker inte då utveckling av the ”Silent Killer” till ”Not Very Killer” konsekvenser underlättas och börjar få effektivt, kraftigt ordentligt fäste”?
Tråd 6: Om hypertoniutbildningen måste i grunden förändras för att leda till nödvändig förändring (enligt titeln) skall ske – hur skall denna revolution utformas så kliniker kan arbeta, ha familj/fritid samtidigt?
Utformad t.ex. enligt manualen “patienten som rimligen kompetent utbildad resurs och medarbetare i sin egen rehab” (som bygger på min doktorsavhandling 1986), d.v.s. grupputbilda patienter utifrån en biopsykosocial verktygslåda skräddarsyende sina verktyg efter behov, förutsättningar …. eller liknande – där läkemedel kan tillfälligt användas som “simdyna” se t.ex. https://culturalmedicine.se/health-in-complex-world/hela-not-just-for-medicine-consideration/
TRÅD 7: Text kommer …
Tidigare titel på denna länk var = “Är det kliniska området för högt blodtryck ett inmutat område där intrång informellt (genom väl “odlade utvecklade korridorattityder”) skyddas?” Eftersom jag tror att det är svårt att acceptera, så jag ändrar mig eftersom jag vill att man ska läsa vidare, samtidigt som jag ska visa vad som kan utvecklas genom “rimligt kompetenta, utbildade patienter som resurs och medarbetare i sin rehab verkligen kan göra”. Allt detta är beroende på många faktorer inklusive vår egen kliniska kunskap och praktik inom området psykofysiologisk stress (beteende)medicin, vår grundläggande kliniska attityd och empati, pedagogiskt förhållningssätt, …
Hippokrates argumenterar: “Vår mat och motion bör vara vår medicin eftersom sjukdomar inte kommer ”flygande” till oss direkt. De är utvecklade från små dagliga synder mot naturen. När tillräckligt många synder har samlats, kommer sjukdomar plötsligt att dyka upp” HELLA, inte bara för att övervägas i medicin? | Kulturmedicin
Jag tror att de flesta, förutom de som är intresserade av farmakologiinvesteringar, kommer att svara på frågan: “Med tanke på att de flesta patienter lider av högt blodtryck relaterar och är beroende av livsstilsrelaterade biopsykosociala beteenden i en, trots hälsofrämjande utveckling, i dag något där de flesta utmanas av kommersiella destruktiv reklam som en dominant del av vår livssituation; är det brist på piller eller livsstilsrelaterade beteenden som bör vara det överlägsna fokuset från hälso- och sjukvårdssystemen? Livsstilsrelaterade beteenden (biopsykosocial stress, frånvaro av icke konstruktiv och närvaro av konstruktiv -> mat/dryck/.., brist på rörelser, biologiskt felaktig andning, frånvaro av givande sociala relationer, otillräcklig kvalitativ sömn, frånvaro av rökning och droger. ) kan vara, när individuellt anpassad (extern eller intern) vägledning, omständigheter etc. finns!
Vi kan också, till de flesta patienters förvåning och glädje, visa hur deras dynamiska (!) blodtryck förändras beroende på deras personliga olika förutsättningar INKLUSIVE deras förmåga att förändra “min vilja” medvetet! Något många inom sjukvården inte heller känner till!
Något argument som diskuterar akut behov av utveckling inom högt blodtrycks områden?
Ett exempel: “Future of Hypertension: The Need for Transformation”
https://www.ahajournals.org/doi/10.1161/HYPERTENSIONAHA.119.13437
Fokus ligger t.ex. på “.. precisionsmedicin data revolution, driven av en konvergens av biologiska, fysiska, teknik, data, hälsa och samhällsvetenskap, sätter scenen för ett transformativt steg mot datadriven, mekanismbaserad hälso- och sjukvård för varje individ” … men ingenting diskuteras om alla tillgängliga biopsykosociala beteendemedicinska strategier, som – tillsammans med det som diskuteras nedan – kan utveckla en revolution i effektivitet i utbildning och självbehandling av hypertoni, enligt mina kliniska erfarenheter!
”Figur. Hypertoni: behov av transformation. För att kontrollera eller eliminera hypertoni finns det ett behov av systemomfattande transformation inom forskning och klinisk vård samt konvergens av discipliner. Denna figur belyser de 5 nyckelområdena där framsteg behövs för att förbättra kontroll och behandling av hypertoni. För att uppnå maximal nytta krävs konvergens av dessa områden.”
Jag ifrågasätter att vi borde vara nöjda med hur högt blodtryck fungerar idag? När vi själva arbetar kliniskt försöker vi dokumentera så bra som möjligt för att se hur effektiva behandlingar är. Hur är det med detta i dagligt hypertonikliniskt arbete? Eller, för den delen, vid de flest livsstilsrelaterade dysfunktioner och problem? Dessutom måste vi fråga oss hur patienterna fortsätter med avseende på sin hälsoutveckling efter avslutad behandling – framgångsrik eller inte? Vi fick remitterat hypertonipatient som hade använt farmakologiska substanser under 30 år, några med otillfredsställda blodtrycksnivåer. Jag hoppas inte det jag har mött i kliniskt utgör normen, men misstänker det!
Eftersom hypertoni vanligtvis är ett destruktivt tecken på underliggande dysfunktioner behövs inte farmakologisk “behandling” om effektiva psykofysiologiska stressmedicinska interventioner används, det kan vara skadligt samtidigt som underliggande dysfunktioner ”mörkas” – en sorts “tyst mördare” som inflammation
http://content.time.com/time/covers/0,16641,20040223,00.html
Och högt blodtryck kallas nu också ”tyst mördare”: “Högt blodtryck – Förstå den tysta mördaren. https://www.fda.gov/drugs/special-features/high-blood-pressure-understanding-silent-killer – “Ungefär 1 av 3, mer än 100 miljoner, amerikanska vuxna har högt blodtryck. Men bara hälften av dessa människor har sitt tillstånd under kontroll …”
Fast ovan kan också förstås som en maskerad reklam för piller (inte kanske länken ovan men andra)
Vi kan fråga oss: “Är det kliniska fältet hypertoni ett maskerat område där intrånget är informellt skyddat?” OBs texten skall bearbetas -> Mitt svar är tydligen men inte uttryckt i tydliga termer. Konsekvenserna om psykofysiologiska beteendemedicinska tillvägagångssätt skulle vara normen och inte undantaget skulle, om professionellt implementeras, en enorm positiv effekt både relaterade till insatser såväl som förebyggande, men inte främja vinstintressen.
Mina kliniska erfarenheter under 35 års arbete med ett biopsykosocialt beteendehypertonisynsätt är att, om patienten får anpassad utbildning, blir de verkligen vad manualen formulerar: ”patient som rimligt kompetent resurs och medarbetare i egen rehab” samtidigt som man skräddarsyr verktygen i den biopsykosociala verktygslådan. Se t.ex. http://culturalmedicine.se/health-in-complex-world/hela-not-just-for-medicine-consideration/
Mer text Jag kommer … (2022-01-22 … )