Evolution vs Religion

att min uppfattning är olika religiösa, ideologiska och liknande system skall respekteras givet humanism,omtanke och empati utgör plattform som man i ord och handling tillämpar – liksom att omvänt förhållande gäller, alltså icke-religiösa med humanistiskt inriktning på samma sätt respektera av religiösa!

att när jag diskuterar problem med ”mellanhänder” mellan andliga väsen av olika slag så anser jag att bland den omfattande individuella variation som föreligger (från direkt destruktiviteter till konstruktiviteter) beträffande personliga karaktäristika/lämplighet/… finns det företrädare som – som jag ser det – oberoende av sin utbildning/status/position i hierarkier representerar äkta humanism och i sig utgör föredöme som medmänniska. Alltså, det är just mellanhandsrepresentativiteten jag diskuterar och inte enskilda företrädares olika förtjänster och brister.

Övergripande utgångspunkt är att diskutera utifrån ett evolutionärt perspektiv -> andliga* och världsliga krafters kamp mellan makt/profit och humanism/demokrati – vem kastar första stenen?
* oavsett om man tror eller inte tror (alltså inte vet i något hänseende) om något andligt väsen (en eller flera gudar, andar, änglar, …) existerar så kvarstår ansvar för vad som företas inom olika andliga organisationer i världsliga sammanhang.

Innehåll:
1. Ett av många problem med religioner och andra auktoritära system
2. Samtidigt är mellanhänder alltid närvarande i begynnelsen av (framförallt) en människans livsutveckling

Ett av många problem med religioner och andra auktoritära system diskuteras nedan

Nedan diskuterar jag inte om gud existerar (inom människans föreställning är ju självklart) eller ej. Inte heller att religioner är unika som auktoritära system utan vad det kan innebära just för olika religioner. Diskuterar inte heller här förstadier till regioner utan det som vanligen avses med religioner.

Principen är ”gud är god” oavsett vad som händer. Liksom ”guds vilja är outgrundlig” är vanliga utgångspunkter. Man får ej ifrågasätta och kritisera gud vilja/beslut/handlande utom i vissa avseenden och inte vissa religioner. Ett följd problem är vem som bestämmer vad som är guds vilja eftersom gud inte själv direkt för sin talan. Inom demokratier försöker man t.ex. med representativ demokrati med folkvalda (som tjänar folket eller sig själva eller nepotismen …). Inom religioner är det också representativt förhållande men inte då folkvalda utan de som anser sig utvalda av gud eller mellan chefgrupper som fungerar som mellan hand. Visst finns det religionsvarianter där man inte använder sig av mellanhänder i form av personer men då är det ofta reglerat i regelverk som mellanhänder utvecklat, t.ex. Jehovas vittnen.

Bengt Holmberg: Den Gud som Jesus kallade Fadern är enligt min mening över huvudtaget inte involverad i vad som sker i naturen och universum. Detta blir särskilt tydligt om Gud definieras som Kärlek, ty då följer ju logiskt att den guden endast finns i människans värld i människans tid. På dinosauriernas tid existerade inte det vi avser med kärlek (Charitas)

”Ser vi saken på det sättet öppnar sig dessutom en möjlighet att en gång för alla komma till rätta med teodicéproblemet (ondskans problem) – en stor sak! Vi borde helt enkelt skilja mellan vad som sker i naturens värld enligt naturens lagar och vad som utspelar sig i en andlig dimension i människors värld. Gud finns då endast inom människan och talar till oss genom samvetet. Jesus knackar på vårt hjärtas dörr  – inifrån. Någon materialiserad ande utanför människan finns inte” (http://www.kyrkanstidning.se/debatt/gud-finns-endast-inom-manniskan). Samtidigt kan ovan kan läsas utan de två sista meningarna och kan då tolkas som guds eventuella existens är en ”privat” sak och inte en religion maktpolitisk sak.

Men

1. Då fråntar vi ansvaret för destruktiva/bestialiska/… övergrepp i religionsrelaterade sammanhang/namn – alltså separera religioner från ”naturens naturlagar” vilket angriper förhållandet helhetssyn och monotistisk ensamrätt.
2. Då måste vi ändra auktoritära hierarkiska religionsmaktstrukturer utvecklade genom årtusenden – och hur skulle detta gå till?
3. Oavsett guds existens eller ej så har vi en existens av olika mer eller mindre förtäckta former av fysisk och mentala övergrepp inom och mellan människor inom och utanför de egna religionerna.
4. Slutsats är att mellanhänder inom även religionerna bör etiskt och moraliskt reformeras – som en gång Martin Luther försökte – men då med andra (världsliga) maktintressen dolda i bakgrunden – uppenbarligen – enligt vissa tolkare (t.ex. Rasmus av Rotterdam).

Tillägg om

• Kristen mystik är den mystik (grekiska μυστικός, mystikos, fördold, initierad; latin mysticus) som förekommer inom kristendomen.

   Mystik är en samlingsterm för erfarenheter av möten eller enhetsupplevelser med det absoluta, den yttersta verkligheten eller Gud. Mystik förekommer i många kulturer, men relationen till institutionaliserade religioner har ibland varit ansträngd. I reformatorisk kristendom har exempelvis länge funnits viss skepsis mot mystik. I romersk-katolsk och grekisk-ortodox tradition har funnits större öppenhet.

Ordet mysterion nämns 27 gånger i Nya testamentet, av allt att döma med betydelsen ”det som är fördolt och endast öppet för de invigda.[1]

I exempelvis buddhistisk och hinduisk meditation är enhetsupplevelser, samadhi (hopsättning) ett mål. Att i kristen mystik eftersträva enhetsupplevelse, unio mystica, enhet mellan människa och Gud, inte bara ett möte ”ansikte mot ansikte”, har varit problematiskt, vilket har att göra med den traditionella synen på synd i kristendom. Identitetsupplevelse mellan människa och Gud, utplånandet av distansen dem emellan, uppfattades som kätteri av kyrkan under medeltiden.

För att skilja mellan österländsk enhetsupplevelse och kristendomens personliga gudserfarenhet ställde Nathan Söderblom termen ”oändlighetsmystik” mot ”personlighetsmystik” (Robert Charles Zaehner använde termerna ”enhetsmystik” och ”teistisk mystik” på motsvarande sätt).

Kristna formuleringar är visio beatifica (latin, ‘det saliggörande skådandet’), där ”upplysningen” förbereds av en själens ”rening” och kontemplation.

Svenska kyrkan har under senare tid officiellt öppnat sig allt mer för kristen mystik, delvis under inflytande från Dag Hammarskjöld och K. G. Hammar, vilket ibland mött viss kritik.[2][3][4] – https://sv.wikipedia.org/wiki/Kristen_mystik

• Eckhart von Hochheim, kallad Meister (Mäster) Eckhart, född ca 1260, död 1328, tysk filosof och teolog. Han var dominikanmunk och en av medeltidens mest betydande mystiker.

Under hans levnad kulminerade den högmedeltida mystiken och nyplatonismen. Eckhart tillhörde dominikanorden fast den egentligen mer anslöt sig till de aristoteleska tankarna, medan franciskanerna var mer platonskt inriktade).

Mäster Eckhart var lärare vid ordensskolor i Köln och Paris. Han skilde mellan Gudomen – det fullkomligt annorlunda som man inte begreppsligt kan fatta – och Gud, Gudomens dynamiska aspekt. Denna dynamik uttrycks i födelsemystik: Fadern föder Sonen och samtidigt föds den Helige Ande. Enligt Eckhart finns i människans själsgrund en gnista som förbinder den med Gud. I detta innersta föder Gud sin Son på nytt och förenar sig med själen. Genom avskildhet och ro och att man avstår från att använda själens diskursiva och imaginativa, föreställande förmågor skall medvetande tömmas på innehållet (ett slags meditativt tillstånd) och genom koncentration och gudshängivelse i människans själ aktiveras denna ”gnista” (även kallad intellectus, det oskapade suprarationella intellektet).

Mäster Eckhart tycktes ibland vilja utplåna skillnaden mellan Gud och Skapelsen och därför (bland annat) blev han anklagad för kätteri av kyrkan. Hans tankar fördes vidare av Henrik Suso och Johannes Tauler. https://sv.wikipedia.org/wiki/Johannes_Eckhart

BvS-> Kommentar –ovan kan ”vidaretolkas” och användas i ett evolutionärt perspektiv …. Har skrivit om detta på annat håll – med detta bör sammanfogas med ovan ….

• Gnosticism är ingen självständig religion, utan är en religionshistorisk fackterm från 1800-talet, myntad i syfte att användas som samlingsterm för ett antal, inbördes olika, mystiska, andliga idéströmningar med mångtusenåriga anor.[1][2] Dess utövare kallade inte själva sin religion för gnosticism (Valentinus kallade den kristendom), men några av dem (framför allt Satornilos och Marcellina) kallade den för gnosis (insikt eller kunskap) – https://sv.wikipedia.org/wiki/Gnosticism

2. Samtidigt är mellanhänder alltid närvarande i begynnelsen av (framförallt) en människans livsutveckling

Vad menar jag med detta? Jo, helt enkelt att människan (a) dels föds hjälplös (på grund av att hjärnan rent fysiskt måste utvecklas efterfödseln- se mer ingående diskussion på annat håll – kort; genom en kompromiss mellan storleken på barnets hjärna – som vid födseln inte är färdigutvecklad – och smal bäcken passage – för att människan skall kunna gå upprätt på två ben så barnen föds barnet tidigare än vad som skulle vara funktionellt) och ej är färdigutvecklad men också (b) att evolutionen utvecklats mot alltmer anpassningsförmåga vilket fodrar externa inputs efter födseln i form av internalisering (där spegelneuronerna spelar en viktigt spatial roll) där efterhand alltmer komplexa grundläggande beteenden, uppfattningar, (efterhand etik och moral) införlivas i barnet under början av dess biopsykosociala-kuturella utveckling. Det betyder att ”mellanhänder” i barnets uppväxtmiljö automatiskt för över – det v tidigare kallade socialt arv och fortfarande kan göra det men med insikten om att samspelet mellan gener (gene expression, epigentics …) och barnets internaliserade införlivande av omgivningens psykosociala-kulturella beteenden.

Ovan bör vägas in i ovan diskussion. Principen är alltså att det vi kallar för locus of control – extern och intern – är ytterst komplext. Vi kan t.ex. hävda att det inte finns någon intern locus of control eftersom mycket av inputs processas blixtsnabbt i hjärnans äldre system (spatial, analoga, oftast icke direkt medvetna) och då uppstår den akademiska frågan om vad som är vad. I praktiken kan vi inte juridiskt skylla på Limbiska systemet utan vi är alla – oberoende av om vi styrs av medvetna (neocorex, kognitiva) eller icke-medvetna (Limbiska, spatiala) system.

Tyvärr ställer ovan till det också när vi diskuterar ”fri vilja” – är det enbart medvetna aktiviteter? Eller skall vi inbegripa automatiskt, icke-medvetna beslut? Dagligen överöses vi med hjärntvättande profitbudskap och vi tror medvetet att vi vill köpa …. göra …  ?

Jag tror på … gud, är det t.ex. en internaliserad abstraktion eller medvetet beslut. Samtidigt vet vi ju inte vad som är omedvetna beslut!

Hur skall vi hitta ut i denna komplexa labyrint som det evolutionära perspektivet skapar? Vad vill jag egentligen? Vem är jag egentligen? En konstruktion av internalisering som jag sedan utifrån denna internalisering. Svaret jag ser för närvarande utifrån den kunskapsnivå jag uppfattar vi kan utgå från är
att inse och acceptera att vi tänker/handlar/relaterar .. utifrån bristfällig kunskap
att vi inser att människans hjärna är åtminstone det bästa vi känner till att hantera just bristfällig kunskap och utifrån detta fatta ibland kanske vettiga (efterhand utvärderade) beslut…
att, givet vi följer Thales ch Protagoras ”förslag” genom ömsesidig (inre och yttre) konstruktivt kritik säger tillsammans utveckla vår kunskap och dess praktiska tillämpningar, vi kan med ödmjukhet tillsammans vidareutveckla vår socio-kulturella kunskapsbas till allas nytta
att om vi försöker minimera makt/profitintressens manipulationer liksom att egna organisationer/strukturer tar hand om sin egna avarter av destruktiviteter kan vidare utveckla ett fredligt demokratiskt och humanistiskt samhälle
att vi respekterar att vår subjektiva (personal contruct theory,Kelly, 1955) verklighet kan vi hela tiden vidareutveckla till att fungera mer och mer tillfredsställande för oss själva liksom våra beroende och oberoende i omgivning samt att detta är gott nog, givet vi siktar på att växa med uppgiften, respektera oss själva liksom andra och kan känna inre tillfredsställelse och tillförsikt – att detta duger, är gott nog och utvecklar en sund självtillit och gott samvete.

Ovan kan uttryckas kortare, mer fokuserat, … ge gärna förslag … ni som tänker i liknande riktning!

 

BvS 2017-06-28 – 2017-07-01 …

Extra

• Mystik (senlatin theologia mystica, av latin mysticus ”som hör till mysterierna”, även ”hemlighetsfull”, från grekiska mystikos, ”invigd”, ”som hör till mysterierna”, ”hemlighetsfull”) betecknar en religiös eller filosofisk åskådning vars anhängare söker nå förening med det översinnliga eller gudomliga eller kännedom om den sanna verkligheten genom att kontemplativt fördjupa sig i den inre erfarenheten. Ordet används även om psykisk inriktning, om själsupplevelse och dylikt varigenom en dylik förening eller kännedom förberedes eller uppnås.[1]

Ordet betecknar också erfarenheter av sådana möten med en yttersta verklighet tolkade som gudomlig eller en personlig, andlig relation till det absoluta eller gudomliga. Ofta beskrivs detta som den mystika enhetsupplevelsen.

En drivkraft bakom mystiken är att sökaren inte anser att den traditionella religionens vägar och breda allmänna förklaringsmodeller räcker till. Man vänder sig från ”det yttre” mot kontemplation som direkt, oförmedlat, omedelbart, anses kunna ge kunskap eller enhetsupplevelse. Mystik är inte detsamma som en fördjupning i jaget. Man skiljer ibland mellan en extrovert (utåtvänd) mystik – riktad mot den yttre världen och en introvert (inåtvänd) mystik – riktad från den yttre världen.[2]

Mystik anses förekomma i alla världsreligioner, även om relationen till institutionaliserad religion ibland kan vara ansträngd https://sv.wikipedia.org/wiki/Mystik

Nedan litet kort från helt annat tänkande; http://gospel.jesuslever.eu/avfallet-i-kristenhetenmysticism-ar-oforenlig-med/

• Den österländska mystikern hävdar att det i varje människa finns en gudomlig gnista, att Gud bor i varje själ, universellt. Mystikerns mål är att finna ”gud i sitt inre”, den universella anden, den yttersta verkligheten, genom metoder varierar från olika former av bön eller meditation till att använda svampar, kaktusar eller andra kemiska substanser som förändrar medvetandet. Den så kallade kristna mystikern modererar, under påverkan av spekulativ nyplatonism, som i sig själv var en synkretistisk blandning av hednisk mysticism och grekisk filosofi, den österländska mystiska undervisningen om den universella gudomliga gnistan i det inre, så att den kommer att framstå som att den är i överensstämmelse med ortodox (renlärig) kristen undervisning

Mera  från http://gospel.jesuslever.eu/avfallet-i-kristenhetenmysticism-ar-oforenlig-med/
DEN GRUNDAR SIN VISSHET PÅ EXTREM SUBJEKTIVISM.
Den jämställer falskeligen religiös känlosamhet med kristen andlighet. Ha i åtanke de dubbla trossatserna inom alla former av mysticism: 1) Att man söker en direkt upplevelse av Gud utan någon medlare; 2) Att man upprättar den enskilda människans subjektiva upplevelse som den enda bedömningen för andlig sanning. Mystikern eller svärmaren tänker ut sin teologi på grundval av sin religiösa upplevelse, medan den sant troendes personliga andliga erfarenheter härrör från kunskapen om Gud, som han tar emot genom det objektiva, nedskrivna Gudsordet. Teologin bestämmer erfarenheten, inte tvärtom. Detta är orsaken till att pietismen banade väg för den s.k. ”upplysningstiden” i Europa.

BvS kommentar ovan: ”Objektiva, nedskrivna gudsordet ..” är naturligtvis inte korrekt utom utifrån en extrem subjektivism – som man kritiserar mystiken för.

Andra urgångslägen:

• Guddom kan ses som att människan skapat ett väsen som egen avbild (Fredrik Engel, Kommunist i frack)
• Religionen är den betryckta skapelsens suck, själen i en hjärtlös värld, liksom den är anden i ett själslöst tillstånd. Det är folkets opium” (Karl Marx).
• MEN – Erik Gustaf Geijer redan i november 1839 – fem år före Karl Marx – skrev om religion som ett ”opiat, som ingives hopen såsom bedövningsmedel”.
• Aposteln Paulus ”att människan är det ondas fånge”. Han skriver i Romarbrevets sjunde kapitel att ”om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som handlar, utan synden som bor i mig.” (Rom 7:20)
• Men t.ex. enligt judendomen är människan inte ond. Judar har en mycket ljusare syn på människan. De talar aldrig om ett syndafall utan om människans olydnad. Den kan vara nog så ödesdiger, men den som syndar i dag kan aldrig skylla på Adam eller sin onda natur.
• Från ett evolutionärt perspektiv kan vi se ondskan som socio-kulturell internalisering av värderingar7Begrepp/handliingar7beteenden som vanligen är motsatsen till humanism, kärlek till sin nästa, omtanke, empati etc. (utan att gå in på mer ingående definitioner). Samtidigt kan dessa beteenden genetiska/epigenitiska grund även härledas utifrån evolutionens utveckling som uppenbarligen i sin tur kan relateras till den icke väl förstådda men antagna komplexitet som samspelet mellan äldre delar av vår hjärna (Limbiska/däggdjurs- och reptil delarna) med nya (neocortex, mänskliga, ?) där uppenbarligen internaliseringen uppenbarligen kan prägla det som vi vanligen betecknar som onda beteenden.

Ovan behöver omfattande bearbetas!

Länkar:
http://www.kyrkanstidning.se/debatt/gud-finns-endast-inom-manniskanhttp://www.credoakademin.nu/index.php/articles/article/islam_och_kristen_tro
https://www.svd.se/tro-pa-dig-sjalv-inte-pa-gud